Två pass i helgen
träningPosted by Niklas Sunday, January 07 2007 21:31:42Kan väl kanske inte säga med riktig ärlighet att jag är bra i knät. Det lustiga är att det faktiskt gör mindre ont nu än tidigare - så jag kanske kan träna bort det ;)
Nåja. 5 km tempolöpning i lördags. Tanken var att starta i lungt tempo för att sedan dra upp det till maratempo sista km. Gick väl sådär. Startade för hårt, tog ner det lite grann km 3-4 och gick lite snabbare än maratempo sista km.
Idag var det 17 km långpass. Jag gillar långpass. Även om det gör ont i knät hela jämrans tiden. Och det är en jäkla skillnad på att springa i stan mot att springa på lervägar på landet hastighetsmässigt. Nu spelar det ju inte så stor roll eftersom jag ju går strikt på puls. Max 154 på långpassen. Låt vara att det går över det i någon uppförsbacke ibland - men i så fall försöker jag sänka pulsen till under 150 i nedförsbacken sedan. 153 i snitt idag. Gav tempo 5:40 ungefär - har inte kollat exakt ännu. Skall ju ligga på 5:30 - 6:15 så pulszonerna svarar bra mot programmet.
Skön runda också. Gröndal - Liljeholmen - Hornstull - Årstaviken - Eriksdalsbadet - Ringvägen - Renstiernas gata - Slussen - Skeppsbron - Slottet - Riksdagshuset - Vasagatan - WTC - Rådhuset - Rikspolisstyrelsen - Fridhemsplan - Tidningshusen och till slut tillbaka med ett ärevarv på Stora Essingen.¨
Sammanfattning:
Pulsfrekvensen:
Och höjdprofilen, mest för att det är kul...
Appropå programmet. Det visade sig när jag gjorde laktattestet att de hade någon sorts översättningstabell. Gívet en viss puls klarade jag ett visst tempo - vilket översattes till 3:38 på maran. Idag! Men bara konditionsmässigt. Musklerna skall orka också. Men med 22 veckors träning med långpass så skall det banne mig kunna gå.
Slog för övrigt vad med en av hustruns kusiner (igen). Förra gången gällde det att jag skulle slå hans tid på LL för att han skulle kuta maran. Missade med 18 minuter. En hel evighet kort sagt. Trodde iofs egentligen aldrig på det heller och gav upp det efter första 5 km. (på 35 minuter).
Den här gången gäller det under 3:30 så springer han LL.
Min motprestation? Ingen?! Jag fattar inte hur han tänker. Jag tror helt enkelt att han egentligen VILL springa men har svårt att få tid - så han hoppas på en "spark i baken".
Posted by Niklas Monday, January 08 2007 14:34:03
Det ÄR svårt att hålla sig...
Inte minst på långpassen. Det är därför jag tycker att pulsklockan är så grymt bra. Jag vande mig snabbt vid pulsbandet så det innebär inga bekymmer för min del.
Som jag fattat litteraturen jag studerat (inom ramen för "en hobby är inte en hobby förrän den spårat ur") så måste träningen vara pulserad för att göra nytta. Vissa pass skall vara hårda, andra skall vara lätta. Ett citat som jag minns speciellt är: "Generellt tränar motionslöparen för lätt de hårda passen och för hårt de lätta passen". Det var därför jag gjorde laktattestet - för att veta vad gränserna går. Och för långpass är gränsen 154 bpm för mig. Och klockan styr mig hårt där. Är jag över så larmar den - och jag sänker takten. Sedan får medeltakten bli det den blir.
Det gör dessutom långpassen så sköna - för det enda som "tar slut" är benen. Rent konditionsmässigt känns det som att jag skulle kunna springa hur länge som helst. Vilket jag förmodligen skulle kunna.
Jag upplever det också som en hjälp att se att jag ligger för lågt när jag springer kvalitetspassen - det blir en sporre att öka takten, trots att hjärnan tror att jag inte orkar. Men hjärtat säger ju "öka".
Ytterliggare ett plus är ju alla perversa bilder man kan lägga in i bloggen ;)
Igång och igång - men det är faktiskt bättre idag än i förrgår. Ironiskt med 24 km i benen. Å andra sidan kostar det i andra delar av kroppen - för jag springer rätt kryckigt...
Posted by MGK Monday, January 08 2007 14:03:05
Så jag är inte ensam om att gå ut för hårt på tempopassen... Visst är det svårt att hålla sig... =)
Fungerar det bra med att anpassa farten efter pulsen??? Jag lämnar alltid pulsbandet hemma, det är för obekvämt.
Skönt att se att du är igång efter knä"skadan"
/Mats